Rezensioner

Bridget Marsden & Leif Ottosson
Sea of Trees
Playing With Music 2018
Nutida folkmusik

Redan deras debut "Mountain Meeting" var en storslagen succé men med "Sea of Trees" överträffar sig Bridget Marsden (England - fiol) och Leif Ottosson (Jämtland - dragspel) definitiv själva. Bland många egna kompositioner finns några traditionella låtar som nästan alla har anknytning till Jämtland och en rad enastående gästmusiker förgyller soundet som delvis har världsmusikalisk karaktär. Även om musiken fortfarande förmedlar ett lugnt helhetsintryck får vi nu avnjuta lite vildare material så som Leifs komposition "Time-flies" - en glad reel-likt polska. Än svävande än framåt drivande lyckas de skapa en mysig och berörande stämning som bär en med som ett höstlov i vinden. Deras samspel är enorm tät och ibland är det inte lätt att urskilja fiol och dragspel. Både Bridget och Leif hör till de bästa inom den svenska folkmusiken. Kärleken till sina instrument och musiken de skapar hörs tydligt i deras fullständigt närvarande spel med vilket de skapar en sound som är intensiv och övertygande. Varenda ton har betydelse.

 
 
Ultra
Archeofuturism
egen utgivning 2018
Framtids Folk

Nyckelharpisten Benjamin Teitelbaum är samma person som har gett ut den omdiskuterade avhandlingen "Lions of the North" i vilken han diskuterar hur nordisk folkmusik och högerextremism hänger ihop. Tillsammans med Olof Götlin (Fioler) och Nathan Hall (Elektronik) utforskar trion Ultra i projektet "Archeofuturism" en väg där det folkliga uttrycket söker sig till en framtidsvision genom en musikform de själv beskriver som "ultra arkaiskt" och "ultra futuristisk". Musiken och hela projektet låter genomtänkt. Traditionella låtar representerar det gamla medan elektronisk musik får stå för det nya, futuristiska. Framtidskänslan blir väldig tydlig redan i första låten då en brudmarsch börjar helt traditionellt men blir genom elektroniken mer och mer omvandlat till något som först bara låter udd men snart även kaotisk och t.o.m utlöser en slags ångest känsla. Några låtar har inga traditionella element alls, andra däremot element från allmogekulturen som kyrkklockor och hästskällor. Kan denna skiva ses som ett musikaliskt spegelbild till Teitelbaums avhandling?
 
Trinning
... steg ...
Klinga 2018
Svensk Folkmusik på fioler och röster

Sommarmusik i färglada arrangemang är vad Åsa Björkman (fiol, gitarr, ägg), Anna Dahlgren (fiol, sång, kontrabas), Karin Sjöberg (fiol, sång) - tidigare känt som "Vittra" har tagit fram med sin debutskiva. Alla tre har sina rötter i Västergötland och skivan står med tätt samspel och snygga tre-stämda fiol och vokal arrangemang helt i sommaren tecken. Musiken är en salig blandning av gammalt och nytt i traditionell tappning. Särskilt den nya texten till den gamla melodin i "Härliga sommartid" stannar i minnet och vokalarren är över lag rätt så coola. 
Dock det mest framstående på denna utgivning är inte det vokala men det tre-stämda fiolspelet. Finurligt lekar de tre Zornmärkes belönade spelkvinnor med intressanta harmonier och finfint stämspel. Att man lätt drömmar sig bort till deras sommarlandskap med blå himmel, gröna ängar och gula rapsfält.
 
StegVis
Över Atlanten
DO MUSIC RECORDS 2018
Vispop

Back to Bishops Hill på profeten Erik Janssons spår. Han ledde 1846 den första organiserade utvandringen till Amerika. 400 Svenskar bosatte sig i Illinois i en stad de kallade efter Janssons födelseort Biskopskulla i Uppland. Johan Johansson (sång, gitarr, munspel) har utifrån ett antal brev komponerat elva visor som berättar om några utvandrares öden. Tillsammans med Stina Wahlund (sång, bas), Janne Gezelius (gitarr, dobro, bas) och Johan Kallström (gitarr, bas) har han skapat ett dramatiskt historiedokument som berättar om hopp, förväntan, hemlängtan och förtvivlan ur utvandrarnas perspektiv.
Musiken på den Live inspelade skivan kan klassas som vispop med inslag av folk och blues. Historisk passande skymtar element som påminner om väckelsevisa och skillingtryck genom det delvis ridande gitarrkompet. En amerikansk touch blir även tydlig genom instrumenteringen, rytmiken samt den typiska slide gitarren. Denna utgivning är väldigt intressant ur ett historiskt perspektiv.
 
Fru Skagerrak
Ankerdram
GO' Danish Folk Music 2018
panSkandinavina raw Folk

"Slå ankare, ta en sup och låt lugnet lägga sig" är kvintessensen av trions andra album. Anna Lindblad (Sverige - Fioler, sång), Elise Wessel Hildrum (Norge - Fioler, flöjt, sång) och Maja Kjær Jacobsen (Danmark - Fiol, sång) förenar musiken från länderna runt Skagerrak. De för oss på en resa genom Skandinavien från lågland till bergen, mellan långsamma melodier och fartfylla polskor, dur till moll. Det är ett rent nöjde att lyssna på hur dessa powerkvinnor med otrolig tät samspel utstrålar så mycket spelglädje i traditionellt och nyskrivet att SVÄNG måste stavas med stora bokstäver. Här och där hörs även influenser från andra delar av världen som i den roliga finsk inspirerade polkalypson "Den Glade Brygger" eller den fartfyllda Québec inspirerade schottisen "Roll Your R's". Texterna är på alla tre språk och komiska som Lille snaps - en vaggvisa fast för vuxna. Det är festligt att höra en sådan glad och mycket dansant skiva. Inget att missa.
 
Fjarill
Kom hem
Butter & Fly Records /Border /Indigo 2018
Ethno Pop

Hemlängtan har de flesta av oss upplevt. Låt det vara till en plats, en person eller ett minne - i alla fall är det långt borta. Denna tematik av att längta och komma hem har duon fjarill tagit upp. Fjarill är Aino Löwenmark från Leksand (piano, sång mm) och Hanmarie Spiegel från Pretoria, Sydafrika (fiol, sång mm) och har sin bas i Hamburg, Tyskland. Deras sjätte album "Kom hem" är det första med en tydlig och personlig tematik.
Alla låtar är nyskrivna, väldig poetiska och mestadels på svenska, men även på Afrikaans, Zulu och Tyska. De handlar om nybörjan, frihet och att komma hem, saknad, inre konflikter, rädsla och hopp. Teman uttrycker sig starkt i musiken. Den svävar och strävar framåt. Poetisk melankoliska ljudlandskap uppstår med hjälp av stämnings växel mellan dur och moll, poppiga pianokomp och lyftande fiolspel. Över allt ligger den rena sången. Musiken må vara mindre avancerad och poesin svår tolkat. Men helheten är fångande, tilltalande och desto lättare att känna.
 
 
Lajka
Debut
Sandkvie Records 2017
Svensk Cirkus Folk
 
Längtan till fjärran land! är något vi alla har upplevt någon gång. Och det är det vi kan avnjuta om vi följer den renommerade trion Lajka på deras variationsrika resa genom musikaliska landskap; landskap som grundar sig i den svenska folkmusiken. Dessa är också de magiska orden som kan tilldelas denna fantasifulla utgåva: Längtan till fjärran land och numret tre. Numret tre symboliserar utan tvekan den musikaliska trion.
Fjärrandet förmedlas genom de många olika stilar som de tre utomordentligt gengrekunniga musikerna använder sig av. Deras samspel är så tät att det kan vara svårt att utgöra var dragspelet (Isak Bergström) börjar, gitarren (Mats Gawell) tar över och fiolen (Linnea Aal-Campbell) avslutar den musikaliska leken. Samtidig är  arrangemangen så genomtänkta och tilltalande och musikerna såtekniska med sina instrument att dessa tre ofta låter som en hel orkester. Lika som längtan till fjärran för med sig en trevlig charm men även den oändligt beklämmande längtan, så hör vi på denna skiva lekfulla och magiska kompositioner med tre slags karaktärer: bl a ledsamma längtansfulla valser följd av eftertänksamma men belåtna schottisar och slutligen förväntansfull glada jigs. Ändå har alla låtar en slags framdrivande kraft i sig som om man redan vore på den där resan där det är vägen som är målet.
Konvolutet medför också huvudtemat. Omslaget präglas av en bild av några flyttfåglar som flyger mot fjärran land och även det av en gammal tågvagn vilken med säkerhet även symboliserar lite resenostalgi. Var och en titel är en hit för sig för alla låtar är så otrolig fångande. Med "Russian Rag" känner man sig lite som på cirkus och med hjälp av ett klockspel påminns man ibland om Yann Tiersens värld. Ändå är den hemliga favoriten "Sibirien" som med sin mystiska och framdrivande karaktär skulle kunna vara en exakt musikalisk kopia på konvolutets framsida.
Vem vet, kanske denna skivan egentligen är en dedikation till musikernas personliga längtan till
fjärran land.
 
Trio Törn
Debut
Playing with music 2018
Folk

Äntligen! är den ända passande kommentaren när man haft turen att få höra Trio Törn live förut och nu äntligen får hålla deras platta i händerna. Petrus Dillner (Nyckelharpa), Klara Källström (Cello) och Olof Kennemark (Fiol) är alla djupt rotade i den svenska folkmusiken och väl etablerade musiker som är kännt ur konstellationer som "Hans-Ers, Rutanen, Dillner", "Duo Systrami" och "Lekarerätten". Denna kombination av otrolig begåvade musiker resulterar i kompositioner som inte är från denna värld. Trion experimenterar med instrumenternas potential och använder det än vild och medryckande än skär och mystisk i väl genomtänkta arrangemang som förtjänar inte mindre än beteckningen FET. Som litet extra gästar perkussionens mästare Petter Berndalen i titeln "Monstrets Tillägnan". Danssvänget går som en röd tråd genom hela skivan
Folk'n'roll!
 
Nina Perez
Vägen jag vandrat
Acoustic World Productions 2018
Svensk världs music

Med "Vägen jag vandrat" fyller Nina Perez (fiol, viola d'amore, hardingfela) en hel skiva med sina egna kompositioner. Tillsammans med Rickard Åström (flygel, synt, klavinet) och Daniel Reid (Sopran- och Baritonsaxofon) tar hon oss med på en musikalisk resa till några intima moment i hennes liv. Låtarna är inte bara typisk svenska. Redan första låten är en gangar, en reel följer och vi får även avnjuta en halling. Vidare är skivan fyllt med musik av olika karaktär. Den   obligatoriska Värmlands polskan är med samt flera lyriska kärleks deklarationer. Låtarna speglar både kärlek och sorg, glädje och eftertanke, minnen och närvaro.
Musiken är stillsamt, längtansfull, rivig och svänig men framför allt poetisk.
 
Mónduo
Mareta
egen utgivning 2018
belgisk spansk folkduo

Mónduo består av Lies Henriks från Belgien på durspel och Joan Perifer Aznar från Spanien på gitarr. Båda studerar på högskolan för scen och musik i Göteborg. Duon har sammansatt en skiva med egna kompositioner samt två traditionella låtar - en från Sverige och en från Valencia. Musiken på deras debut skiva "Mareta" börjar väldigt lugnt och drömsk. Det finns influenser från både folkmusik och jazz, danslåtar och improvisation, musette och Django Reinhard. En stor del av skivan är ganska mystisk och snäll i sin utformning. En överraskning är titeln "Free food for writers" där Django Reinhardt gitarren kommer tydligt fram. Låten svänger ordentlig och man vill börja dansa Swing.
Denna skiva är väl rekommenderat när man vill komma ner i varv.
 
Aslak Brimi Kvartett
Vev
Ta:lik Records 2018
Norsk Folkmusik

Gôtt sväng, stor variations rikedom och Brimis intim arrangerade kompositioner uppmanar till dans och resulterar i en sann njutning. Även lite sång av komponisten själv får lyssnaren avnjuta. Alla stycken är i folklig stil och fiolen ledar ensemblet. Men det speciella här är den kammermusikaliska stämmningen som arrangemangen utstrålar. Just det ger musiken en viss högtidlighet som även understrykas genom det finurliga stämmspelet mellan Brimi och Björn Kåre Odde på fiol och viola. Även en hint jazz kan förnimmas genom Svein Tore Werstads saxofonspel. Cittern och gitarren spelat av Espen Wensaas ger låterna det lilla extra. Melodierna lockar bort till skogen eller ensama sommarkvällar. Att Brimi inspirerades även av svensk musik hörs både i klangfärgerna som i svänget. Särskilt så i titelspåret VEV, en svensk inspiretat polska i kammermusikalisk stil. Musiken berör, inspirerar och framför allt smaker den mer. Jag rekomenderar att lyssna och bara njuta av alla de härliga detaljer samt musikernas rena och uttrycksfulla spel.
 
Estbel
Saar
Nordic Notes 2018
Estnisk belgisk Indie-Folk

När Belgiska och Estniska musiker träffar på varandra uppstår det musik som förenar både kontinentens tyngd och den nordiska mystiken till ett unikt klangbild som i vintras hedrades som "Best Newcomer" på estniska pop music award. De nykomponerade melodierna på gruppens debutalbum är ganska lugna och väldigt snälla. De förmedlar livsglädje och det uppstår bilder av en bäck som sakta men sprudlande flyter fram och observerar olika händelser på sin väg mot havet. Rytmer är något som framstår i musiken både genom det rytmiska språket och de rytmer som skapas med instrumenterna. De belgiska bröderna Hartwin (durspel) och Ward Dhoore (DADGAD gitarr) skapar nya folkliga melodier som är utan tvivel inspirerat av deras hemtrakt. Estniska Maris Pihlap (fiol) och Leana Vapper-Dhore (säckpipor) möter de med sin fötjusande estniska sång i en magisk blandning där båda kulturer förenas.
 
Sara-Jane Summers
Solo
Dell Daisy Records 2018
Traditionell skottsk solo fiol

Sarah-Jane Summers har bosatt sig i Norge, anammat den norska musiken och tagit sin master examen i norsk folkmusik på hardingfele. Nu ser hon tillbaka till sina skotska rötter och ger ut en skiva som innehåller nästan enbart skotska trad låtar. Summmers råa och rena solo fiolspel förmedlar en känsla av en djupt personlig inblick i hennes liv. De flesta låtar är stilla och lugna. Så även hennes egen komposition "Morning Prayer". Den enda norska låten "Huldrelått frå Vang" spelas på Hardingfele och så även en skotsk låt som i sin kombination av norsk instrumentering och skotsk tradition verkar som en dedikation till både hennes gamla och hennes nya hem. Några dansanta låtar gör att skivan får en helhet.
Om man vill drömma sig bort till fantastiska vyer över Highlands och en och annan fjord så bidrar SOLO definitiv som imaginations hjälp.
 
Trallskogen
Trollskogen
Nikasounds 2017
Svensk Folk Jazz

Annika Jonnsson är från Tyskland och har sina rötter i Sverige. För sitt examensprojekt på musikhögskolan Saar i Tyskland där hon studerade jazzsång fördjupade hon sig i inspelningar med gamla svenska trallare. Med "Trollskogen" experimenterar hon utifrån trallen mellan jazz och folkmusik. Musiken låter inte direkt folklig med det är inte heller meningen. Övervägande är jazz och pop. Ibland är det kanske lite för stark präglat av frijazz. Det är dock inte avskräckande och blandar sig snyggt ihop med några folkliga element i melodierna och texterna. Särskilt titeln "Han drack" är folklig. Och det svänger.
Vad är då det trolska med det här?
Jo texterna och arrangemangen som beskriver musikalisk de olika sidor av en riktig urskog som kan vara vacker men även hemsk och förvirrande.
Hon har en stark röst och särksilt på titeln "Älvdans" kan man höra en jazzig Ronja Rövardotter.
Denna skiva passar till en avslappnad vinkväll.
 
Marit Sandvik & Nova Onda
Flor
Finito Bacalao Records 2018
braziliansk Jazz från Nord-Norge

Marit Sandvik (sång) har fastnat för den brasilianska musiken, dess melodier, rytmer och harmonier. Tillsammans med Øystein Norvoll (gitarr) och sitt nord-norska sextett Nova Onda spelar de brasilianska klassiker efter bland annat Joyce Moreno, Djavan och Chico Buarque samt nya kompositioner i brasiliansk ton. Många låtar har norsk text. Det är i första hörandet lite märklig men även ganska coolt att höra en annan språkrytmik än den man är van vid i denna slags musik. Alla arrangemangs är av Nova Onda med en och annan lånad element ur den brasilianska traditionen. Sandviks sång påminner ibland om Daniela Mercury, en av de stora stjärnor inom Música Popular Brasileira. Musikerna är alla stora jazzpersonligheter i Nord-Norge med olika bakgrund i både brasiliansk och även klassisk musik. Själva musiken är svängig och jazzig men skiljer sig inte så mycket från annan Bossa.
Inget nytt men inte heller tråkig. Den är trevlig och mysig att lyssna på och passar alldeles utmärkt till en skön hemmakväll.
 
Liv Ulvik
Inn Vade
Atterklang 2018
poetisk Genrecrossover på norska

Känt från den norsk sångtrion "Eplemøya songelag" levererar Liv Ulvik med Inn Vade nu sin solo debut. Hon har tonsatt en rad egenskrivna poetiska texter som får musikalisk liv genom de för den norska folkmusiken ovanliga instrument trombone (Kristoffer Kompen), Harpa (Ida Aubert), Cello (Kristine Solberg) och Percussion (Terje Engen). Vidare utmanar hon den norska folkmusiken genom att använda även klangliga element ur kammarmusik och jazz. Det är tydligt att hon är folksångerska då hon behärskar sina teknik som talnära sång, trall och drillar mm. Men den framstående klassiska tonen i hennes röst bekräfter att hon även gått en klassisk sångutbildning. Liv Ulvik står både för text och musik. I sina arrangemang har hon lånat element ur traditioner från Estland, Röros och den norska Finnskogen. De klassiska klangbilderna i musiken tillsammans med de folkliga och jazziga element skapar en ljudlandskap som ger en bild vilket jag skulle vilja beskriva som samtida folklig konstmusik.
 
Johanna Juhola
Diivan Jäljet - Shadow of a diva
Westpark Music och Supersounds Music Oy 2018
Finsk Fantasi Tango

Sällan har jag hört så sockersöt musik. Den finska dragspels virtuosen Johanna Juhola hittar på galna och av färg skrikande sagor med sina fantastiska nytolkningar av folkmusik och tango. "Fantasy tango" som denna nyskapning har blivit döpt, kombinerar elektrisk och akustisk musik och skapar på så vis bilder lika färgglada som Juhola själv. Elektrobeats ger musiken en någorlunda poppig inslag. Förutom titeln "Tanhutrauma" som baserar på traditionell musik är alla kompositioner av Juhola själv. Dragspelet ligger i fokus och en rad virtuosa musiker ur Juholas olika musikaliska familjer bidrar till en väldigt spännande klangfärg. Musiken är än vild än lekfull, än rolig än melankolisk men mest ger den en positiv känsla av värme och lust att leka. Den är medryckande och berör ett okänt djup i själen som skapar gåshud. Denna känsla ger upphov till att fundera vad det egentligen är en längtar efter.
Diivan Jäljet är en skiva som gör glad och ger både energi och lust till nya äventyr.
 
GKN5
Bestastovo
taragot 2018
norsk traditionsmusik i ny skepnad

Guro Kvifte Nesheim (Hardingfele & Hardangar d'amore) ger den norska traditionmusiken nytt ljus. Hon sätter sällan spelade hardingfelelåtar samt några egna kompositioner i arrangemang för kvintett tillsammans med Anna Malmström (klarietter), Thomas Eriksson (Tolvstränd gitarr & citter), Anna Gustavsson (kromatisk nyckelharpa) och Jens Linell (tamburin & stamp). Genom denna nya sättningen och utsökta harmonier ger hon gangar, springar och halling. en ny skepnad. Många tycker att norsk traditionsmusik är ganska svår att uppfatta, men Guro får med sina arrangemang i alla fall mig att förstå hardingfelemusiken bättre. är hon sätter dessa gamla låtar i en modernare form blir all förvirring som bortglömt och det bara svänger så att dansen blir till en väldigt njutning. Hon tolkar låtar efter sin lärmästre Salve Austenå, som är en av de älsta levande traditionsbärarna i Norge. Detta gör hon på ett modernt sätt men musiken bibehåller ändå den känslan som solospelet i Norge förmedlar.
 
Lena Jonsson
PLACES
Playing with music 2018

Powertoner från en powerkvinna. Aldrig tidigare har jag lärt känna en så energifylld person som Lena Jonsson. Hon verkar alltid vara på gång och på väg och aldrig trött eller har tråkigt med det hon håller på med. Hon utstrålar ett sånt driv och vitalitet att en kan och vill bli smittad av det. I de band hon medverkar i bidrar hon till stor del till just den energin i musiken. Om det finns en kvinnlig match till Näcken som tjusar oss med sitt fiolspel så är det Lena. Hon spelar så snabbt och skickligt att en kan tro att hon har fler än en stråke. Hennes enormt svängiga stråklek lockar tillrörelse. Det går inte att sitta still.
 
Lena Jonsson har under sitt 15-åriga aktiva musikliv sett och upplevt så många olika hörn av världen att det helt enkelt måste speglas i hennes kompositioner vars melodier bjuder in till att tralla med. Med PLACES släpper hon sin första soloskiva med endast egna kompositioner. Tillsammans med Erik Ronström (gitarr) och Kristofer Sundström (kontrabas) bjuder hon in oss att under 12 spår få uppleva och höra några av de ställen, situationer och möten hon har varit med om. Låt det vara Bollnäs där hon växte upp och hittade sitt folkrockband Skenet vars stil må hända hörs i 34an. Eller Stockholm där hon med Johanna Karlsson och Emma Ahlberg (5-strängad fiol) som medverkar bl a på Första snön bildade trion Limbohofvet. Hennes bretonska duopartner Martin Coudroy bidrar med sitt durspel till den skojiga schottisen Högersvajpen. Vi får på så vis en inblick i hennes liv. I texthäftet får vi läsa hur låtarna har kommit till och i musiken hör vi delar av hennes musikaliska meriter. Som röd tråd i musiken hör jag den stilen som jag anser vara så speciellt för Lenas musik vilken är präglad av bland annat old time och hälsinge element. Ett glatt gäng av elva kända gästmusiker ur folk, jazz och pop bidrar till skivans mångsidighet.
 
Denna musik gör mig glad. Jag föreställer mig att PLACES handlar om "happy moments" i Lenas liv. Både de fartfyllda och de mer lugna låtarna är glada. Min favorit är öppningsnumret Antilopen som är rivig från första takten. Den enda lite melankolisk klingande låten är Brakpolskan som börjar väldigt lugnt men övergår sedan i ett snabbare tempo vilket tillsammans med ett ständigt pågående underliggande baskomp ger en känsla av en galen ridtur. Alla dansvänliga låtar har de kända grundsvängen som i polska, vals eller schottis. Ostinaton, komp och särskilda accentueringar och betoningar i Lenas spel ger danssvänget dock en extra spännande nivå. Happy Piguin där Dominick Leslie spelar mandolin ger märkligt nog upphov till att röra sig som en pingvin. Vidare medverkar Jonas Bleckman (cello), Jonas Knutsson (saxofon), Daniel Migdal (violin), Jon Antonson (flöjt), Filip Jers (munspel), Staffan Jonsson (elgitarr) och Petter Berndalen (percussion). Lena kan även höras i banden Limbohofvet, The Goodbye Girls, Folk All-In Band – FAB, Skenet samt i duo med Martin Coudroy eller med Brittany Haas.
För mer information om henne och hennes musik besök www.lenajonsson.com.
Jag rekommenderar att lyssna på plattan antigen med ett väldigt bra ljudsystem eller live för
att kunna ta in alla de fina detaljer och den otroliga energin som finns i varenda låt.
 
GARMARNA
"6"
Westpark Music 2016
Svensk Folkrock
 
Garmarna är tillbaka. Efter 15 år av törnrosasömn, en tid under vilken såväl populärmusiken som klangstilen hos vårt favorit-medeltidsfolkrockband hann utvecklas, släppte de 5 svenska musikerna i april 2016 sitt sjätte och med det också första ganska självsnickrade album. Självsnickrat därför att alla titlars musik och texter härstammar ur musikernas egna huvuden, förutom "Timmarna" och "Ett dolt begär" som innehåller också traditionellt material. Denna gång möter vi två gästartister: Maxida Märak (Över Gränser) och Thådström (Öppet Hav). Till båda låtar finns även varsin video som man kan skåda på Facebook eller YouTube.
Om man oförberedd lyssnar på skivan och inte har i bakhuvet att det faktiskt ligger 15 år av musikalisk stilutveckling mellan den förra utgåvan och denna, må det medeltids-vana örat känna att vi nu lyssnar på mera poppigare beats och elektriska ljud. De som inte gillar det råder jag att lyssna några gånger till med öppnade öron eftersom denna utveckling  absolut inte har något märkligt i sig. Garmarna har redan från början velat ge sin musik mera elektriska och moderna klanger. Medlen till att omsätta detta kom med tiden. Mellan utgåvorna Garmarna, Vittrad, Guds Spelemän, Vedergällningen och Hildegard von Bingen gick ej så himla mycket tid. Våra för populärmusik delvis stängda öron hann uppleva en successiv och varsam utveckling. Eftersom vi inte var med under bandets utvecklingsprocess de senaste 15 år kommer det nya soundet lite oväntat. När man har hämtat sig från överraskningen hör man att de har varit sin musik trogen. Framtid möter trad. Med fusionen av traditionella instrument, teman, melodier och textfraser på ena sidan och elektriska, poppiga beats och en modern verkande låtuppbyggnad på den andra, vävs på ett kunnigt vis historia och framtid, tradition och modernitet samman. Vi hör fortfarande vevlira, fiol och akustisk gitarr. I "Timmarna" låter gitarren t.o.m. som en kandele. Dessa instrument förvrängts, anpassas och dubbleras elektriskt. Till det kommer klanger och ljud som skapats på datorn. Över allt svävar Emma Härdelins klara röst som under alla år inte har åldrats dock utvecklats. Hos henne hittar vi traditionella stilelement av den svenska folksången så som drillar, upphämtningar och den talnära sångstilen. Även hennes röst blir elektriskt
anpassad. Men till skillnad mot de flesta popstjärnor hos vilka sådana musikaliska lekar i min åsikt inte funkar så bra, får musiken här en viss vinnande charm. Med detta stilmedel har musikerna även jobbat i tidigare produktioner och de vet hur man gör. Härdelins röst förändras inte så att man inte känner igen den. Istället verkar förändringen som lingonbären på gräddtårtan. Som det syrliga som ger det lilla speciella åt sötman. Det medeltida hålls kvar genom de traditionella instrumenten och Härdelins unika sång.Även om texterna är nya så är de ändå trogna den folkliga stilen genom orden och melodiska egenskaper som särskilda fraser som är specifikt för det folkliga i musiken. De icke genomträngande elektrifieringarna och egenheterna i såväl Härdelins röst som i instrumenten ger musiken en lätt psykedelisk karaktär. Detta intryck får jag också ur texterna. Istället för blodiga ballader lyssnar vi nu på texter om både hopp och förtvivlan. Helt utan blod men däremot om inre kamper för det lyriska jaget.
Med titeln "Över gränsen" lyssnar vi för första gången även på en låt med politiskt innehåll som vänder sig mot den allt mer högerpopulistiska och ignoranta världspolitiken och uppmanar oss att stå emot denna ström av hat, våld, förföljelse och flyktmekanismer. Maxida Märak, en samisk bl.a. rappare och ikon i striden för samernas rättigheter, är en passande gästarist och en högtalare för det politiska budskapet i låten.
Den som vill skulle kunna tolka in samma budskap i hela skivan: förtvivlan stöter på hopp. Mängder av flyktingar dör i Medelhavet på väg till en framtid som de hoppas är bättre. Bara några överlever. De som överlevt har lyckats fly från krigsområden men få kan skaffa sig ett nytt liv och komma ut ur en oändlig verkande mörk tunnel in i dagsljuset igen. Härdelins sång kommer klar som hoppet ur den råa och mörka musiken som Stefan Brisland-Ferner (fiol, vevlira, synt, programmering, gitarr), Gotte Ringqvist (Akustisk gitarr), Rickard Westman (gitarr och gas) och Jens Höglin (akustiska och elektriska trummor) skapar. Detta mörker och detta ljus i slutet av tunneln känner man igen även på skivomslaget. Först och främst ser man svart. Bara ett litet område på den högre nedre sidan visar två hus som står antingen i solnedgång eller -uppgång. Texten är för det mesta vit. Bara titlarna och bandets namn GARMARNA skiner rött. Även själva skivan strålar av en röd färg förutom texten Garmarna och "6" som är svart. Om man fortsätter att tänka kring temat hopp och förtvivlan så kan den röda färgen stå som symbol för allt det blod som spillts av alla dem som berövats sina liv i krig. Garmarnas skiva "6" ger upphov till att tänka mer. Vi lyssnar på ett politiskt budskap. Musiken följer med tiden och musikerna är bättre än vad de någonsin varit. Detta verk är ett typiskt exempel på en skiva som blir bättre och bättre för varje gång man lyssnar på den.
 

Triakel
Thyra
Westpark Music 2014
Svensk Folksång

Triakel är en av de mest kända folkmusikgrupper i Sverige. När det gäller traditionell folkmusik är det mest Emma Härdelin (sång och fiol), Kjell – Erik Eriksson (fiol) och Janne Strömstedt (tramporgel) som man först pratar om (i Tyskland). Med Thyra släpper de sin sjätte skiva. Som de brukar göra och redan har gjort med 'Vintervisor'(2000), 'Sånger från 63°N' (2004), och 'Ulrikas Minne' (2011) spelade de in en skiva med ett speciellt tema. Den här gången blev det sånger i minnet till Thyra Karlsson.
Thyra Karlsson (1912 -2001) var en av Sveriges främsta folksångerskor och traditionsbärare. Hon skrev ner en hel del traditionella låter som blev en skatt för Svensk Visarkiv. Hennes största dröm om att ge ut en skiva med de låtarna hon bar med sig blev nu sann med Triakels nya skiva. De tre musiker vålde ut en blandning av roliga visor och schottisar samt valser, klagovisor och psalmer i mollton. Musik som innehåller en bit av Sveriges historia i texterna.
Emma Härdelin växte upp med folkmusik och är en sångerska med en förkärlek för Jämtland precis som Thyra Karlsson. Med hennes klara, ärliga och varma röst ger hon liv åt de gamla visor. Tillsammans med Kjell-Eriks lite galna vis att berätta historier med sin fiol såsom Jannes enorm fina tramporgel spel blir det festlig att få lyssna på 'Thyra' om och om igen.


Limbohofvet
Klingande Klenoder
Svensk Fioltrio

Musik berättar historier. Vare sig den når oss via sjungen text eller ordlösa instrument. Här lullas man inte bara med i tonerna utan bjuds att resa på drömstigar. Säkert drömmer varje lyssnare sina egna historier. När jag hör de tre fiolerna i det svenska bandet Limbohofvet på skivan ”Klingande Klenoder” känner jag mig bjuden till fest på den svenska landsbygden. Allt från den festliga måltiden, dansen och glädjen, promenader över ängarna, till en stillsam hemfärd kommer till uttryck genom klangerna. Om det är menat så eller inte är oviktigt. Det känns åtminstone så. I såväl traditionella som egenkomponerade bitar kan man räkna med dessa ärliga svenska fiddlare. Även om låtarna känns något folkliga och lantliga har de genomgående detaljer som klingar elegant och höviskt. Detta bekräftas på omslagsbilden där de tre damerna smyckat sitt hår med såväl blommor som guldkronor.
Med denna förtrollande platta ser vi det första inspelade verket från de svenska fiddlarna Emma Ahlberg, Johanna Karlsson och Lena Jonsson. Det är en sann njutning att om och om igen höra deras charmanta och unika musik. Njutningen kan liknas vid den härliga sensation man känner vid smaken av sommarens första jordgubbar. Variationen inom och mellan låtarna samt konversationen mellan de tre fiolerna liknar en bäcks dansande lek; dess vatten som gurglar och porlar mellan stenarna mot målet. Tyvärr är plattan bara en knapp timme lång, vilket dock kompenseras av att den för varje genomlyssning bara blir mer och mer spännande. Man upptäcker varje gång nya överraskande musikaliska detaljer som besjälas av konstnärinnornas lekfulla karaktär. Dessa klingande skatter är årets första heta rekommendation. Låt er inte undgå musiken från Limbohofvet, och passa på om ni får tillfälle att uppleva dem live!

(översatt från Tyska av Jennikel Andersson)